Nog för att jag hade tänkt ha julledigt från datorn och bloggen, men kanske inte riktigt så här länge… Inspirationen har dock inte infunnit sig riktigt – januari är ju värsta hatmånaden för min del och det känns som om man går omkring i ett töcken av trötthet och frusenhet. Är det inte -26 så blåser det så att det ändå motsvarar samma temperatur med vindavkylningen.
Solen visar sig ibland men orkar nätt och jämnt över trädtopparna. Vi har försökt tanka D-vitamin med skridskoåkning och ispromenader – sedan är det ett par timmars projekt att tina upp sig själv igen. Hönsen sitter deprimerade på sina pinnar och vägrar gå ut dom också. Fliscentralen stannar om nätterna, min kupévärmare gick sönder igår och micron likaså. Gnäll, gnäll, gnäll. För varje år som går blir den här månaden mer och mer outhärdlig faktiskt, så i år såg vi till att ha en livlina i form av en resa att se fram emot.
Så här fint var det ändå på isen i söndags i -18 C, och för första gången på flera år har vi farbar is redan i januari. Det ger hopp om många fina turer och utflykter på isen i februari och mars.
Nu – snöskottning och en del jobb. Återkommer förhoppningsvis snart med lite muntrare tongångar.
