Kommer ni ihåg klaffbordet som blev ”julbord” i vårt kök ifjol? Jag lånade hem det av mamma inför min 35-årsfest, då jag behövde mer avställningsyta för buffén. Sedan blev det kvar här och jag samlade allt ”pynt” till julen på bordet, istället för att sprida ut det överallt i huset – ett lyckat koncept som gör att det känns mindre rörigt i huset.
Klaffbordet i sig passar ju inte i vårt hus – istället skulle jag vilja ha en glasskiva på två vita benbockar, men trots att jag haft ett helt år på mig att skaffa ett är det inget jag prioriterat. Så härom dagen bar jag in det gamla bordet igen, slängde på en vit löpare för att slippa lite av furukänslan, och gick loss.
Mina hyacintglas har spruckit, och i brist på en lagom kruka satte jag en av hyacinterna i ett utbrunnet doftljus. Det passade perfekt! Annars funkar det förstås med vanliga glas också – det är bara snyggt om man ser rötterna tycker jag.
Jag hämtade en minigran ur skogen som jag rev upp med rötter och allt – och även de får synas i cylindervasen. Den vanliga ”Lilla Julsgranen” hoppar vi över i år – vi hinner helt enkelt inte med allt denna helg.
Foto: Anna
Nu måste jag bara hitta tavlan med den klassiska Viktor Rydberg-dikten, som jag gjorde ifjol och lade på bordet också. Men det får bli en annan dag – nu stundar här släktkalas för både make och dotter, och så ska vi förstås fira Lilla Jul med lite glögg ikväll.
