Fem år senare

I fem år har jag haft ångest över Antonias 1-års förstoring. Inte den ni ser på bilden – utan en tidigare variant, som jag nu förpassat till källaren. Ni kan se den skymta i det här inlägget. Den var i färg, och det var just färgerna som var problemet. Studiobakgrunden och fåtöljen hon satt i var båda kraftigt turkosa, och det är en färg jag varken orkar titta på särskilt längre, eller som passar in någonstans i vårt hus.

Tavlan har känts fel var jag än hängt den, och ramen jag en gång i tiden valde till den likaså. Det har ju inte varit speciellt kul, för självklart vill jag ha framme en förstoring från hennes 1-års fotografering. Så efter fem års velande gjorde jag nu slag i saken och beställde en i svartvitt istället.

Foto: Anna

Befriande, skönt, och äntligen, äntligen i harmoni med resten av hennes rum. Det jag inte begriper är hur det kunde ta fem år för mig att komma fram till att det skulle vara värt det?!

0 svar på ”Fem år senare”

  1. Jag ringde faktiskt idag och fråga från fotoaffären om det ännu är möjligt att få ett nytt kort från dotterns 1-årsfotografering och hon är ju 9 år! Vilket sammanträffande! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *