Nybakta äppelmuffins, en latte och ett glas calvados i altandivanen är väl inte helt fel på en tisdagkväll? (Klicka här så kommer ni direkt till receptet.)
Foto: Privat
Haha, om det är någon nu som tror att detta är den perfekta bilden av en lyxhustrus vardag så nej, glöm det. Ni skulle bara veta vilken dag jag haft. Därav calvadosen också. Men muffinsen är nybakta, faktiskt. Det blev en plåt med linfröbröd och så Leilas äppel- och kanelmuffins med crumble.
Foto: Privat
Inte för att jag orkade, utan för att jag känner en press att göra något av alla jävla (ursäkta) äppel som vi får. Och det skulle ha varit riktigt gott och riktigt mysigt där ute vid kaffebordet, om det inte varit för oljudet från den där (jävla) spannmålstorken som går dygnet runt – precis som den där (jävla) tröskan – och den där… ähum.. fina maken. (Obs! Notera adjektivbytet!)
Fast egentligen så gör tröskan allt annat än går i år. Den bara jävlas faktiskt. Vilket står i direkt proportion till stressnivån på chauffören, förstås.
(Och om det är någon som höjer på ögonbrynen över mitt språk och min självironi idag, så skyller jag på Marica och hennes blogg, som jag nyss hittat. Den är bara för cool. Läs själva – och missa inte lasagne-inlägget!)
Hahah, det kunde vara jag som skrivit inlägget, med en skillnad, tröskan har stannat! Maken blev klar idag, men torken går ju ännu… Och äpplena ja… Ska kolla Leilas recept om jag orkar vara duktig imorgon!
Hahahha, det är nog inte lätt att bo på laandet. Det jävlas oftast en hel del. Och stort tack för att du skrev så fina ord om min blogg. 🙂