Vårt hus och hela vår gård ligger insvept i en dimma av syrendoft. Den känns ända ner till landsvägen. Sandholm omsluts av syrenhäckar lika gamla som den 1800-tals bondgård som tidigare stod här, och även om de bara är vackra under en kort, kort tid på året, så har man inte hjärta att ta bort dem, just på grund av den fantastiska doften. Just nu dignar häckarna av blommor och jag undrar om de någonsin blommat så som i år.
Denna vecka har allt fullkomligt exploderat i trädgården. Körsbärsträdet, äppelträden, rosentryn, syrenerna och så min favorit – brudspirean. Samtidigt slog också resten av naturen, den vila, ut i blom, och nu kantas landsvägen av blommande hundkex, solöga, téveronica och förstås maskrosorna.
Kvällssol i äppellunden.
Brudspirean – ett fyrverkeri i vitt.
Och det urgamla rosentryträdet slår också snart ut.
Åh, jag blir allt lite avundssjuk. Här har allt redan blommat över.