Ikväll har vi plockat ängsull på myren. Antonia hittade en ödla och Amadeus åt fjolårets tranbär. Och nu står det en vas i varje rum med dessa ljuvliga skapelser, som tagna ur Rolf Lidbergs trollvärld.
Foto: Privat
Ikväll har vi plockat ängsull på myren. Antonia hittade en ödla och Amadeus åt fjolårets tranbär. Och nu står det en vas i varje rum med dessa ljuvliga skapelser, som tagna ur Rolf Lidbergs trollvärld.
Vi har bestämt oss för att skippa trädgårdslandet i år. Det är ändå ingen som hinner rensa och hålla ordning där efter sådden. Visst är det kul med persilja, och dill – speciellt när kräftsäsongen kommer – men det sår jag i krukor istället. Det blir inget mer trädgårdsland före vi funderat ut en plats att lägga pallkragar, eller odlingsbänkar på. Det är så mycket mer praktiskt än ett vanligt land – och snyggt. Speciellt med grus och trampsten runt, som bilden från Hasselfors Garden/Kekkilä. Problemet är bara att vi inte har någon plan gräsmatta att anlägga det hela på, där det är sol största delen av dagen. Vad gör man då?
Tänk vad som kan hända på en helg om man är hemma och håller regnet istället för att vila upp sig på Tallören!
Mina farhågor om att lekstugan inte kommer att bli klar till början av juli kommer till all lycka inte att besannas. På torsdagkväll satte J och F marksten framför lekstugan och på lördagsförmiddagen drog J och T el dit, skruvade fast brytare och kontakt för taklampa och kopplade alltihopa. På eftermiddagen begav vi oss till stan för att köpa färdigmålad panel – efter att jag och T lyckats övertala J om att det är både enklare, billigare och snyggare än gips. Byggaffären hade dock redan hunnit stänga när vi ko – och tur var väl det! Väl hemma igen hittade J x antal paket med samma panel som vi hade tänkt köpa – som hade blivit över efter renoveringen här för sex år sedan och som han hade glömt bort! Det spikades panel resten av kvällen och det räckte till taket och tre av väggarna. Den tredje får bli fondvägg, så den ska få skivor och en tapet senare.
Eftersom det regnat nästan konstant har jag inte kunnat måla nåt på utsidan men just nu känns det som piece of cake och nåt jag kan göra vilken vardagskväll som helst. Största bekymret nu är att hitta en passande dörr i rätt mått och till rätt pris. Som ni ser är det någon som redan börjat pynta med blommor – och det är inte jag!
Sköt av bilderna i all hast med blixt nu när det redan börjat skymma, därav den dåliga kvalitén på dem.
PS Vi kom dock inte hem med tomt bilsläp från stan igår, men vad vi fyllde det med ska jag berätta senare.
Vi stannade hemma den här helgen. Regnet har vräkt ner sedan igår, det blåser rakt in vid vår villa med den här vinden och till imorgon väntas regn igen. J har varit och hjälpt lillebror och Jessica på bygget under förmiddagen och nu hamrar han på lekstugan. Jag har fixat dessert till kvällen. Testade detta recept, som verkade ganska lovande. Men min vana trogen bytte jag förstås ut en del ingredienser. Istället för yoghurt tog jag kvark smaksatt med lime och vitchoklad och istället för vispgrädde blev det vispad vaniljsås. Vi får se hur det blir.
Nu ligger både pilgrimsmusslor och tigerräkor på upptining, för till varmrätt ska vi testa att grilla skaldjursspett. Men innan dess blir det lite jobb utomhus och när lilleman vaknat en runda till Plantagen också.
Här kommer ett litet fredagsvep inför helgen. Håll till godo!
Igår var jag och Amadeus och handlade lite färdigt drivna örter. Vi brukar ha en kruka på uteplatsen, bara att gå ut och klippa av sådär mitt i matlagningen, och de sorter jag inte kan leva utan är citrontimjan och basilika.
Amadeus charmade personalen på ett ögonblick, fick en egen kasse med en egen, gratis viol i och en rabarberstjälk att tugga på. När damen sedan knep ett blad av en planta och sa att han skulle få smaka på godis tyckte jag dock det lät lite konstigt. Örter smakar väl knappast godis?
Men så fick även jag ett blad i munnen och döm om min förvåning då det var det absolut sötaste jag någonsin smakat i mitt liv. I samma sekund insåg jag vad det var för planta – stevia!
Denna växt som jag läst så mycket om i vinter, forskat i var man kan få tag i produkterna i Finland och förbannat sockerindustrins makt för importförbudet. Ni känner väl till stevia – det helt kaloritomma och naturliga sötningsmedlet, som är förbjudet i Finland på grund av dess hot mot sockerindustrin? Här kan man beställa det!
Apropå socker och rabarber ja… Det gäller att ta vara på de spröda stjälkarna nu så i helgen blir det nog smulpaj med rabarber igen. Sååå gott med vaniljsås, och enkelt att laga och ta med till villan också.
Det här är annars ett nytt recept jag skulle vilja testa också. Det låter ju för underbart. Receptet finns här.
I inredningsväg suktar jag just nu efter dessa produkter i Hemtex´s serie ”Postmark”, som skulle passa bra ute på Tallören.
… Men jag har infört köpstopp för mig själv då det gäller inredningsprylar nu för ett halvår – tro det eller ej! Istället ska vi satsa på utsidan och att uppdatera tekniken.
Som jag nyligen berättade så fick jag ett plötsligt, akut behov av att uppgradera mig på teknikfronten. Min gamla telefon var verkligen just gammal och att skaffa en ny har känts som ett oöverstigligt hinder eftersom jag varken haft tid eller kapacitet att hänga med i utvecklingen. Så utan att själv sätta mig in i saken – något jag annars alltid brukar göra – så stegade jag in på den gigantiska elaffären och sa vilka krav och vilken budget jag hade. Fem minuter senare hade jag både ny telefon och anslutning och därmed kan vi nu stryka en sak på önskelistan.
Och sist men inte minst – nu gäller det att ta vara på tiden. Det här lär ju vara den bästa – mellan hägg och syren…
Här ser ni lite av det som hänt hos oss den senaste veckan. Lekstugan, eller den blivande, har fått komma ut i ljuset – efter två och ett halft år i garaget. J började bygga den för flera år sedan men vi konstaterade sedan att den blev för stor för att passa som lekstuga. Och där stannade också arbetet av, typ. Av och an har vi pratat om att sälja den som förråd eller dylikt, men eftersom ingen hunnit färdigställa den så har vi inte annonserat ut den heller.
Häromveckan kom saken på tal igen och då bestämde vi oss för att behålla den och bygga den klart. En grund av grus och betongplattor fixades till och skapelsen forslades ut från garaget och upp till lekhörnan i trädgården. Och plötsligt, när den fick komma ut i friheten, blev den hälften mindre och alldeles lagom i storlek!
Nu kliar det nåt otroligt i mina fingrar att få den klar – och det snabbt. Antonia drömmer om att få tillbringa både dag och natt där med sin kompis och låtsastvilling Ella, som kommer på besök i början av juli. Men jag – och hon – får nog inse den bistra sanningen. Ingen kommer att hinna både gipsa insidan, spackla, slipa, måla och också måla utsidan klart – samt inreda den – på bara fyra veckor. Förmodligen vore det helt möjligt i vilket annat hus som helst – men inte här, där sommaren innebär jobb 18 h i dygnet för husbonden. Målar och inreder gör jag så gärna, men skruva upp gips – nää – jag är inte ens anförtrodd en skruvdragare.
PS Och jo, den ska vara svart – helsvart – med vit dörr.
Nu har mina illustrationer kommit upp på vardagsrumsväggen ovanför vår sideboard. Ni känner säkert igen citaten. Den första tavlan är en som jag gjort med stor inspiration av av Sennerholts illustrationer. Den i mitten är en text som jag inte kommer ihåg var jag hittade, och den sista är Carrie Bradshaws berömda citat i eget utförande. Illustrationerna är gjorda i Photoshop och sen har jag beställt dem som vanliga fotoförstoringar från ExtraFilm och Ifolor, beroende på format. Och ramarna och hyllan vet ni ju varifrån de kommer.
Nu när vi blivit med sandstrand på Tallören (J hann köra ut några lass med traktorn på isen innan det berömda benbrottet skedde), så måste jag påminna mig själv om den här bilden, som jag bloggade om ifjol också.
När man ska hämta diskvatten från andra änden av stranden vore det bra med några trampstenar, och säker lite kul för barnen att leka med också. Fast i helgen var det sandslott och låtsasskog som var grejen.