180 graders kursändring

Nu har vi äntligen valt platta till hallgolvet. Någongång måste man helt enkelt sätta ner foten och fatta ett beslut, även om man inte är 110 procent säker på saken. Vi har ju sökt en 50×50 eller 60×60 cm stor kvadratisk platta, svart med inslag av grått. Det har varit ett hopplöst företag i den här stan. Av någon anledning har den allra första plattan vi tittade på, för många veckor sedan, fastnat på min näthinna. Den var matt, grå och gav ett sobert, flott intryck. Problemet var att den var 60×80 och därmed inte fyrkantig. Förra veckan var vi runt en runda igen till alla affärer och då tittade vi igen på den plattan, och kunde konstatera att den skiftade lite i lila – vilket vi ju absolut inte vill. MEN – samma platta fanns i en ljusare nyans också. Ungefär som rå betong. Och jag föll som en fura. Vi tog hem båda två på prov, storleken till trots.

Nu skulle ju allt ha varit frid och fröjd och vi hade lätt kunnat välja den ljusa plattan, om det inte hade varit för att vi gav den sista affären en sista hans ännu. Och där hittade vi det vi sökt hela tiden – svart, med gråa inslag – i 60X60 cm. Vi hade missat den tidigare eftersom provplattan i affären bara fanns i 30×60, så det var en sån vi fick ta med oss hem. Och här nedan ser ni nu alla dessa tre plattor. Efter att ha gått med sandiga skor på dem några gånger var det lätt att fatta beslutet. Det blir den ljusa – nummer tre. Den mörkgrå skiftar för mycket i lila och med den svarta skulle jag få torka golvet varje dag – flera gånger om – och den skulle ändå aldrig se ren ut.

Det här innebär dock att den svartvita bilden vi haft hela tiden av hallen kastas omkull och det blir en genomgående vit och grå hall istället, med inslag av svart och aluminium. Om det sedan är bättre eller sämre må de lärda tvista om, men jag gillar plattan starkt och den är praktisk – något man lärt sig värdesätta med två små barn i huset.

Foto: Privat

Duell i chokladmousse

En av mina laster i livet är, heller rättare sagt VAR, chokladmousse. Det har varit min favoritdessert sen jag var liten, men i mitt ”nya” liv har jag lite tappat sugen på det. Igår testade jag dock ett nytt recept, Leila Lindholms kubanska chokladmousse med både espresso, rom och passionsfrukt i. Tidigare har Jamie Olivers recept med honung och whisky varit det ultimata. Och så lär det nog förbli. Leilas mousse var helt bra men kunde inte mäta sig med Jamies, som är som sammet i munnen. Så det blev med andra ord 1-0 till Jamie.

Första maj idag och våren borde ha varit här på riktigt. Men här har vi bara regn, regn, regn. Vi får se vad vi hittar på idag.

Foto: Eget collage av bilder från Leilas och Jamies hemsidor