Jag kom för sent – SOM VANLIGT. Det spelar ingen roll vad jag ska fota, så kommer jag försent. ALLTID.
Igår morse cyklade vi ner till Fiskehamnen här i Petsmo för att kolla isläget. Då var ännu hela hamnen täckt av is, men att det nu bara var frågan om dagar såg man klart. Så idag på eftermiddagen blev det rusning ner til hamnen för varenda kotte i byn som var hemma, efter att x antal brandbilar åkt ditåt. Det visade sig vara en markbrand i det havsnära bostadsområdet som nyligen byggts där. Jag kastade barnen i bilen och åkte ner jag också, men utan kamera. Hade ju inte tänkt fotografera branden precis, men däremot förbannade jag mig själv när jag såg hur pass mycket isläget ändrats sedan igår. Alla båtplatser låg nu i öppet vatten men ute vid piren låg ännu isen och i solljuset som då rådde var det sååå fint där med det mörka vattnet som skvalpade mot iskanten, vassen och och stenarna. Så ikväll cyklade jag och Antonia ner igen, den här gången med kameran med. Men som sagt – det var för sent. Isen var redan bortom synhåll och hela hamnen var öppen. Dessutom blåste det hård vind och solen gjorde inte mer sitt bästa för vattnet utan tvärtom. Några bilder knäppte jag ändå – Antonia ställer ju gärna upp som modell. Men drömmen om den perfekta islossningsbilden hade blåst iväg med isflaken.
