Ett genombrott i karriären som svampplockare

Något helt fantastiskt har hänt! Förra veckan då maken varit och röjt på ett av våra skogsskiften, kom han hem med en påse stelfrusen svamp. Årets sista trattkantareller, förkunnade han. Vad bra, sa jag och satte dom i en skål i kylen. Sen åkte vi ju bort i helgen och när jag tog fram skålen igår – vad skådar mitt norra öga?! Nog är dom lika minsann, och aldrig har jag haft turen att få hitta denna svamp förut. Men jag såg det direkt – det var INTE trattkantarell utan rödgul trumpetsvamp!!! En titt i svampboken bekräftade saken och därmed var lyckan fullbordad.Aldrig tidigare har vi hittat denna raritet här uppe, och aldrig trodde jag att jag skulle få göra det heller. Trattkantarellfynden vi gjort har varit nog så fantastiska med tanke på våra breddgrader.
Svart trumpetsvamp har jag fått plocka och äta ett par gånger i mitt liv, men det var lääänge sedan. Men jag glömmer det aldrig. Det var så otippat! Det var min älskade pappa som hittat dom, tillsammans med trattkantarell – som vi heller aldrig tidigare hittat – när han varit i jobbet och drog telefonkabel i skogen. Han kom hem med en telefonlåda av paff, full med magi! Tyvärr avverkades det skogsskiftet nåt år senare, och sen dess har vi inte hittat trumpetsvamp igen. Tills nu!
Åh vad jag önskar att jag fått dela denna glädje med pappa…

 

Trumpetsvamp

Foto: Privat

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *